Stipendiet

För närvarande delas ett stipendium ut årligen. Stipendiet kan inte sökas utan styrelsen utser en stipendiat baserat på information från olika källor och inkomna förslag på kandidater.  I princip är alla döva studerande kvalificerade, dock är döva akademiker styrelsens förstahandsval.

I samband med utdelningen av stipendiet eftersträvar styrelsen en viss publicitet i form av en notis om stipendiaten i utvalda dagstidningar och andra medier. Roligt både för stiftelsen och den enskilda stipendiaten, men det finns också en annan viktig aspekt, nämligen att för en bredare allmänhet visa upp att vi har dessa duktiga döva studenter. Och kanske påminna andra döva att akademisk utbildning är en möjlighet.

Tidigare stipendiater:

1995    Cecilia Ferm

1996    Denny Bergerholm

1997    Krister Schönström

1998    Christer Johansson

1999    Sara Schöldt

2000    Maja Lidbrink

2001    Maria Farkas

2002    Lisa Åström

2003    Niclas Martinsson

2004    Fredrik Rosenblom

2005    Pia Simper-Allen

2006    Josephine Willing

2007    Richard Baltander

2008    Staffan Hellström

2009    Gabriella Della Morte Pålstam

2010    Camilla Lindahl

2011    Hanna Cederström

2012    Jenny Nilsson

2013    Isabella Hagnell

Hedersstipendiet

Som ett komplement till stiftelsens ordinarie stipendier beslutade styrelsen även om att kunna utdela ett hedersstipendium till en person som på ett eller annat sätt kan sägas ha gjort en insats för döva. Detta stipendium går utanför stiftelsens ordinarie räkenskaper och styrelsen har således total frihet att bestämma när, var och hur och till vem. Detta kan alltså utdelas till icke-akademiker och även till hörande. Bästa sättet till en förklaring är att nämna de tre stipendier som hittills delats ut, till clownen Manne 1997, till gruppen Tyst teater 2003 och till journalisten och författaren Göran Skytte 2008.

Manne var en av pionjärerna med teckenspråk i Sveriges television och har berett otaliga barn stor glädje med sina program. Som clown var Manne också ytterst mångsidig och skicklig som, när han med små medel, verkligen skapade  teater. Till  exempel i  uppsättningen “Min bror min bror”;  egentligen ingen som helst rekvisita, bara Manne och publiken, där kan man verkligen tala om publikkontakt.

Tyst teater behöver väl egentligen inte heller någon närmare presentation. Denna grupp har ju på olika sätt och på många scener verkligen arbetat för att göra teckenspråket känt och “visat på underbar kommunikation människor emellan“ Att se denna grupp gestalta teckenspråket, så visuellt, så vackert och med en sådan total kontakt på  scenen är en verklig upplevelse. Stiftelsens grundare beskriver det som att tankarna går till jazzmusiken, John Coltrane spelar ballader...Bill Evans’ pianoklanger; till samtida konsten, Ola Billgrens vardagsrealism eller Hans Wigert målande blommor; ”...beskåden liljorna på marken huru de växa...”.

Göran Skytte har med sin bok “Brev från Tystnaden” förtjänstfullt och med stor inlevelse, genom en döv släkting, Carl Julius Dalmer, skildrat dövas bistra villkor från tiden, och därmed även visat fram ett stycke svensk dövhistoria från perioden 1840 till 1930.

När man ser tillbaka genom dövhistorien är det många som vore förtjänta av en utmärkelse, så många som på olika sätt betytt så mycket för döva.